Vem skrev Kalevala?

Elias Lönnrot föddes i Sammatti den 9 april 1802 i en fattig byskräddares familj. Lönnrot lärde sig läsa som fem år gammal och böcker blev hans stora passion. Det sägs att Elias en gång bad om att få bröd när han var hungrig, men att hans mamma inte kunde ge något bröd åt honom. Pojken sa:

”Jaså, då läser jag istället.”

Familjen var finskspråkig, men Lönnrot lärde sig svenska i skolan, som på den tiden var det språk som de intellektuella talade. Lönnrot hade möjlighet att studera tack vare godhjärtade personer som stödde honom och 1822 började han studera medicin vid Akademien i Åbo. På den tiden var det vanligt att man läste latin, grekiska, historia och litteratur och det gjorde även Lönnrot under sin studietid. Han skrev sitt slutarbete om Väinämöinen och hans medicine licentiat-avhandling handlade om folkmedicin.

Lönnrot blev intresserad av folkdiktning när han under studietiden var hemlärare i medicine professor J. A. Törngrens familj på Laukko gård. Därifrån reste Lönnrot också på sin första resa för att samla in runosånger, dvs. folkdiktning, våren 1828. I sin resedagbok beskriver Lönnrot hur han ville lära känna folket i sitt eget land och de olika dialekterna i språket samt samla in vackra folkdikter. Lönnrot gjorde 1828–1844 sammanlagt 11 resor på olika håll i Karelen och Finland under vilka han samlade in runosånger. Han företog resorna till fots, på skidor och med häst och vagn.

Insamlingsresorna var ofta tunga på grund av de krävande omständigheterna och Lönnrot led av hemlängtan och kände sig ensam. Lönnrot hade rest på sin sjunde insamlingsresa 1836–1837 tillsammans med J. F. Cajan, som också samlade in folkdiktning, men männen skildes åt under resans gång. När Lönnrot fortsatte sin insamlingsresa ensam berättade Lönnrot om hur han kände sig för Cajan (Lönnrots brev 1.1.1837):

”Du kan nog knappast tro hur hemsk jag tyckte att världen såg ut när jag reste iväg från Uhtua. Jag kan inte med ord beskriva eller besjunga min ledsnad och sorgsenhet. – – Ännu under andra och tredje dagen tårades mina ögon.”

Det tunga arbetet med att samla ihop runosånger underlättades av Lönnrots omfattande sociala nätverk. Vanligen övernattade Lönnrot under sina insamlingsresor på prästgårdar och hos intellektuella familjer.

Lönnrot verkade 30 år som distriktsläkare i Kajana, men var flera gånger tjänstledig för att hinna besöka olika ställen i Karelen för att samla in och skriva ner folkdikter. Lönnrot hade nytta av att han var läkare, eftersom det gjorde att han blev bekant med den allra fattigaste befolkningen.

Lönnrot var en av grundarna av Finska Litteratursällskapet 1831 (förkortas SKS på finska) och han fungerade som sällskapets första sekreterare. Sällskapet stödde Lönnrots insamlingsresor även ekonomiskt och gav ut den första versionen av Kalevala. Manuskripten till Kalevala och det folkdiktningsmaterial som har använts i Kalevala finns bevarade i SKS arkiv.

Elias Lönnrot gifte sig, enligt vad man på den tiden ansåg, sent i livet, som 47-åring 1849, med Maria Piponius. De fick fem barn av vilka bara ett, Ida, levde till vuxen ålder. Lönnrot dog, 81 år gammal, i Sammatti i sitt hus Lammintalo den 19 mars 1884.

Elias Lönnrot var författare. Kalevala är ett skriftligt epos som Elias Lönnrot skapade. Berättelsen om Kalevala var inte som sådan bekant från runosångerna, även om många av händelserna i Kalevala, som till exempel världens skapelse och stölden av sampo, förekommer i sångerna. Lönnrot utnyttjade även i Kalevala olika element som är kända från litteraturen, som till exempel en allvetande berättare, en enhetlig handling, personer och litterära modeller från romantiken som till exempel sjöjungfru- eller havsnymftemat. Lönnrot skrev Kalevala för 1800-talets läsare.

Elias Lönnrot var runosångare. När Lönnrot arbetade med att sammanställa Kalevala tog han avstånd från sin roll som skapare av ett epos och jämförde sig med runosångarna: ”Itse loime loitsijaksi, laikahtime laulajaksi, (vilket betyder att) jag tyckte att jag var en bra sångare, precis som de också ansåg sig vara.” Man kan säga att Lönnrot var en slags sångare, eftersom han lärde sig runosångkonsten grundligt när han skrev ner de tusentals folkdikter som han fick av sångarna under sina många insamlingsresor. Man har kallat Lönnrot ”den sjungande skrivaren”.

Elias Lönnrot var redaktör. Man har beskrivit Lönnrots sätt att arbeta som att han var redaktör för texterna i folkdiktningen. Han använde ett sätt likt ett uppslagsverk (ett encyklopediskt sätt) när han utnyttjade materialet i folkdiktningen på ett så heltäckande sätt som möjligt.

Utforska Elias Lönnrots liv på en tidslinje!