Vad är Kalevala och vem handlar äventyren i Kalevala om?

Kalevala (1849) är det finska och karelska folkets nationalepos. Kalevala är det verk inom den finskspråkiga litteraturen som översatts till flest språk och Kalevala är också en del av världslitteraturen. Kalevala är en kombination av folkdiktning i sångform och litteratur. Kalevala berättar om den mytiska tiden innan kristendomen, men Kalevala har också drag av 1800-talets kultur och samhälle. Elias Lönnrot skrev Kalevala på 1830–1840-talet. Det räckte inte länge innan den första versionen av Kalevala (1835) översattes till svenska (1841) så att de svenskspråkiga intellektuella i landet också fick en möjlighet att bekanta sig med eposet. Den mer omfattande versionen av Kalevala som utkom 1849 anses vara Finlands och Karelens nationalepos.

Aino är en ung jungfru, som vägrar bli den gamle Väinämöinens maka. Ainos bror Joukahainen förlorar mot Väinämöinen när de utmanar varandra i sång och lovar att ge Väinämöinen sin syster till hans maka. Aino går inte med på det, utan väljer att hellre dränka sig. Senare visar sig Aino som en fiskgestalt och Väinämöinen fångar henne på kroken av sitt metspö och då hånar hon honom. Bakgrunden till berättelsen om Aino är en dikt från Vita Karelen om en jungfru som hänger sig. Dikten om Aino är en lyrisk tragedi som har fascinerat konstnärer. Utöver Kullervo är Aino den av personerna i Kalevala till vars uppkomst Lönnrot själv har bidragit mest.

Antero Vipunen var en stor siare och jätte som hade dött för länge sen. Väinämöinen bad att få magiska besvärjelser av Vipunen för att kunna bygga sin båt. Vipunen sväljer Väinämöinen av misstag och läser en lång besvärjelse för att jaga bort inkräktaren från sin mage. Besvärjelsen fungerar och Väinämöinen blir befriad från Vipunens mage och fulländar till slut sin båt med hjälp av Vipunens ord.

Ilmarinen, det vill säga, Ilmari, smeden, ”den mytiske mästersmeden”, är en av de manliga hjältarna i Kalevala. Ilmarinen är sin tids ingenjör som smider den magiska artefakten, det vill säga lyckokvarnen sampo, och den gyllne kvinnan. Dessutom tämjer han järnet, deltar tillsammans med Väinämöinen och Lemminkäinen i stölden av sampo och befriar himlens ljus ur Pohjolas berg. Ilmarinen gifter sig med Pohjolas jungfru, men förlorar sin maka som en följd av Kullervos hämnd. Ilmarinen är med i över hälften av de 50 sångerna i Kalevala.

Joukahainen är en ung man som tävlar i sång med den gamle Väinämöinen. Han förlorar mot Väinämöinen både när det gäller kunskap och sångarförmåga och lovar att ge Aino som maka till Väinämöinen. Senare skjuter Joukahainen Väinämöinen så att Väinämöinen störtar i havet, men Väinämöinen blir räddad.

Kalevala och Pohjola är de centrala platserna där händelserna i Kalevala utspelar sig. Det är fiktiva platser som Lönnrot har skapat, även om man under tidens gång även har försökt placera dem på kartan. Handlingen i Kalevala beskriver relationerna och kamperna mellan samhällena Kalevala och Pohjola. Som modell står de homeriska episka berättelserna från antikens Grekland i vilka det centrala temat är kampen mellan grekerna och trojanerna. I Kalevala har männen makten, medan i Pohjola är det Louhi, Pohjolas värdinna, som är ledaren. Man har tolkat Kalevala som en berättelse om de hjältemodiga invånarna i Kalevala som tillsammans tar upp striden mot det starkare Pohjola och kämpar för sin egen existens.

Kantelen är en central symbol i Kalevala. Väinämöinen konstruerade den första kantelen av käkbenet från en jättegädda och när den försvann i havets vågor snidade han en ny kantele av björk. När Väinämöinen spelar på kantelen blir alla människor och djur trollbundna och berörda. I slutet av Kalevala, när Väinämöinen beger sig iväg, lämnar han kantelen spelande och förutspår på detta sätt att han kommer att komma tillbaka. Tack vare Kalevala blev kantelen Finlands nationalinstrument på 1800-talet.

Kullervo är Kalervos son som blir illa behandlad och som barn överlever han mordförsöken som hans farbror Untamo utsätter honom för. Kullervo förstör hela tiden allting och han säljs som slav till Ilmarinen. Ilmarinens maka sänder Kullervo ut för att valla djur och ger honom som vägkost ett bröd i vilket hon har gömt en sten. Stenen i brödet gör så att bettet på kniven som Kullervo har fått av sin far går av och han hämnas på Ilmarinens maka genom att med en besvärjelse få skogens vilddjur att attackera henne. Senare träffar Kullervo överraskande sin syster som han inte känner igen. De tillbringar natten tillsammans och när deras incestuösa förhållande uppdagas dränker sig systern. Kullervo beger sig ännu ut på en hämndfärd till Untamola för att hämnas allt han fått utstå och för att förgöra Untamoborna. Till sist tar han livet av sig. Kullervo-sångerna har sin bakgrund i flera karelska och ingermanländska folkdikter, men helheten bygger till stor del på Lönnrots arbete. Berättelsen om Kullervo har ansetts vara en av de upplysande sångerna i Kalevala, som visar vad det leder till när man behandlar ett barn illa.

Lemminkäinen, som i Kalevala också kallas för Kaukomieli och Ahti Saarelainen, är en äventyrare och känd för sina misslyckade förhållanden med kvinnor. Han stjäl en maka åt sig, Kyllikki, men överger henne. Pohjolas jungfru är känd för sin skönhet och för att få henne, gör Lemminkäinen uppgifter som Louhi fordrar att han ska göra: han fångar Hiisis älg, tyglar en eldfrustande hingst och försöker skjuta en svan på Tuonis älv. Det håller på att gå illa för honom efter detta. Han drunknar i Tuonis älv, men hans mor räddar honom och väcker honom från det döda. Senare stjäl Lemminkäinen sampo tillsammans med Väinämöinen och Ilmarinen.

Lemminkäinens mor är magikunnig och en siare-helbrägdagörare och hon anses vara ett exempel på hur en moders kärlek övervinner allt. Hon hjälper sin son Lemminkäinen och ger honom råd. Hon väcker honom från det döda vid Tuonis älv.

Louhi, Pohjolas värdinna är den kvinnliga hjältinnan i Kalevala, en känd siare och härskarinna över Pohjola. Louhi har vackra döttrar som de manliga hjältarna försöker vinna till sig. Louhi kämpar mot männen i Kalevala över vem som får äga lyckokvarnen sampo.

Sampo är ett magiskt föremål som smeden Ilmarinen har smitt och som ger allt det goda som en människa behöver. Ilmarinen tillverkar sampo som en gåva till Pohjolas värdinna och hoppas att han tack vare gåvan ska få Pohjolas dotter till maka. Väinämöinen vill också få ta del av den lycka som sampo ger och beger sig tillsammans med Ilmarinen och Lemminkäinen till Pohjola för att stjäla sampo. I kampen mot Pohjolas värdinna faller sampo i havet och går sönder. Sampo är viktig i Kalevala, men sist och slutligen är det oklart vad sampo egentligen är och man har förklarat sampo på många olika sätt. Man har till exempel tolkat att sampo är solen, en kvarn och en båt. Man har tänkt att sampo representerar hur kulturen och de olika näringarna, som till exempel jordbruket, har utvecklats.

Tuonela är dödsriket i Kalevala, boplatsen för de döda och folket i Tuonela i Kalevala. Tuonela är långt borta från denna värld. Man kommer till Tuonela genom att ta sig över Tuonis älv. Vid älven sitter Tuonis flicka, det vill säga en piga, som vaktar att de levande inte kan komma över till den andra sidan. Hjältarna i Kalevala besöker Tuonela två gånger. Lemminkäinen förlorar sitt liv i Tuonis älv när han försöker skjuta Tuonelas svan. Hans mor väcker honom till liv igen. Väinämöinen letar efter de magiska orden i Tuonela som han behöver för att kunna bygga en båt, men han hittar dem inte. Han är nära att bli fånge i dödsriket och klarar med nöd av att fly därifrån.

Väinämöinen, Väinö, är den största hjälten i Kalevala, en storslagen siare och sångare. Man beskriver honom med orden ”gamle trygge”, ”vis” och ”siare evärdlig”. Väinämöinen deltar i världens skapelse i början av Kalevala. Senare förekommer han särskilt som den viktigaste motståndaren till Louhi, det vill säga Pohjolas värdinna, och som otursam friare till unga kvinnor. Kalevala slutar med att Väinämöinen åker iväg och en ny tid börjar.