Varför grälar man om Kalevala?

Kulturell appropriering betyder åtgärder med vilka majoritetsbefolkningen utnyttjar eller tar över kulturen från en minoritet. Det finns en karelskspråkig minoritet i Finland och en del av dessa upplever att man har tagit Kalevala av karelarna, eftersom största delen av de dikter som Lönnrot har använt är karelska. Man har frågat vems kulturella arv Kalevala är och man har ifrågasatt Kalevalas finskhet.

Lönnrot utnyttjade folkdiktning från ett annat kulturellt område, Karelen, i Kalevala och skapade utifrån dikterna ett verk på finnarnas eget språk och som man upplevde att uttryckligen beskrev finskhet. På Lönnrots tid talade man inte om kulturell appropriering och Lönnrot upplevde inte att han hade stulit kulturella element av karelarna. Eftersom man talade så gott som samma språk på båda sidor om Karelens gräns (visserligen olika dialekter), ansåg man att området var en del av den finska kulturen ur ett mer brett perspektiv.

Kalevala är Finlands nationalepos och en del av den finska kulturen och identiteten. Kalevala är också Karelens epos och en del av det karelska språket och den karelska kulturen. Kalevala hör till alla som läser verket och blir inspirerad av det. När man talar om att äga ett konstverk, gäller det främst den som skapat konstverket. I fråga om Kalevala är det Elias Lönnrot.

Med hjälp av Kalevala kan vi också diskutera frågor i anknytning till könsidentitet. När man 2017 globalt började diskutera sexuella trakasserier mot kvinnor syntes även Kalevala i rubrikerna i Finland. Man ansåg att Väinämöinen i Kalevala var en åldring som trakasserade kvinnor sexuellt och man krävde att Akseli Gallen-Kallelas Aino-triptyk skulle tas ned från väggen i Ateneum. Man ville förbjuda Kalevala på grund av dess oetiska syn på könen. Det är ändå viktigt att notera att Gallen-Kallelas målning är en annan sak än Lönnrots Kalevala. Även om Gallen-Kallelas verk avbildar Väinämöinen som en gammal man som jagar en ung kvinna, är tolkningen inte helt densamma i Kalevala. I Kalevala är det mer fråga om hur balansen i samhället sviktar när en ung kvinna träffar en obekant friare. I den tidigmoderna världen, som återspeglas i Kalevala och de dikter som ligger som grund för Kalevala, var det självklart att en kvinna gifter sig och på det viset säkerställer att hon får ett gott liv. Sången om Aino i Kalevala handlar om en ung kvinnas val och därigenom också 1800-talets moderna tankar om kvinnans ställning.