Kort om Elias Lönnrots liv
1802
– Elias Lönnrot föds den 9 april i Paikkari torp i Sammatti
– Fadern var byskräddare och modern ansvarade för barnens uppfostran. Familjen hade sju barn
– Livet var fattigt
– Lärde sig läsa tidigt, redan vid fem års ålder
– När modern inte hade någon mat att ge Elias, sa han: ”Nåväl, då läser jag i stället”
– Familjen talade finska, och Elias lärde sig svenska först i skolan
1814–1828
– Lönnrot studerade först vid pedagogin i Ekenäs som 12-åring åren 1814–1815 och vid Åbo katedralskola 1816–1818
– Efter 1818 fanns det inte längre pengar till vidare utbildning
– Det svåraste i skolan var det svenska språket, och om man ville hem till Sammatti fick man gå hela vägen
– Studenten Elias Lönnrot antogs till Åbo akademi 1822. Samtidigt började även J. V. Snellman och J. L. Runeberg sina studier
– Studentlivet var mycket fattigt, men studenterna lärde sig också att dansa och festa
– 1824 anställdes Lönnrot som privatlärare hos J. A. Törngrens familj i Laukko. Där blev han intresserad av folkdikter och gav sig ut på sin första insamlingsresa 1828
– Magisteravhandlingen ”Väinämöinen – en fornfinsk gud” blev färdig 1827
– I den stora Åbo-branden 1827 förstördes också den andra delen av Lönnrots avhandling
– Hösten 1828 började Lönnrot studera medicin vid Alexandersuniversitetet, det vill säga Helsingfors universitet
1831–1833
– Elias var med och grundade Finska Litteratursällskapet 1831
– Den andra insamlingsresan 1831 blev kort, eftersom medicinalstyrelsen beordrade läkarstudenten att återvända till Helsingfors för att bekämpa en koleraepidemi
– Doktorsavhandling i medicin om finländarnas magiska botemedel 1832, den tredje insamlingsresan 1832
– Lönnrot flyttade till Kajana som distriktsläkare 1833 och bodde där i 20 år
– Att bo i Kajana och arbeta som distriktsläkare möjliggjorde insamlingsresor österut
– Arbetet var krävande och olika epidemier härjade. Invånarna i Kajana var både mycket fattiga och misstänksamma mot läkare och mediciner
– Lönnrot insjuknade själv svårt i tyfus och ansågs redan vara död innan han återhämtade sig
– Som läkare ville Lönnrot öka kunskapen om hygien och förebyggande av sjukdomar
– I Kajana började Lönnrot på allvar planera att sammanföra folkdikterna till ett epos. Detta framgår av ett brev han skrev den 25 juli 1833 till sin vän C. N. Keckman
– Den fjärde insamlingsresan gick till Vita Karelen 1833. Lönnrot mötte runosångarna Ontrei Malinen och Vaassila Kieleväinen, som gjorde stort intryck på honom
1834–1839
– Under den femte insamlingsresan i april 1834 mötte Lönnrot den berömde sångaren Arhippa Perttunen från Latvajärvi i Vita Karelen, vars sånger hade stort inflytande på Kalevalas innehåll
– Lönnrot publicerade Gamla Kalevala 1835. Han daterade dess förord till den 28 februari 1835 – dagen firas som Kalevaladagen och den finska kulturens dag
– Den sjätte insamlingsresan var samtidigt en tjänsteresa som provinsialläkare, under vilken Lönnrot samlade kompletteringar till sitt Kalevala
– Åren 1836–1837 gjorde Lönnrot en stor resa, under vilken han också nedtecknade många lyriska folkdikter
– Lönnrots åttonde insamlingsresa i september 1838 gick till Norra Karelen. Mötet med Mateli Kuivalatar påverkade honom starkt och bidrog till färdigställandet av Kanteletar
– Den nionde resan 1839 var också en tjänsteresa som provinsialläkare, huvudsakligen i Kajanaland
Samma år var Lönnrot nära att omkomma – kyrkbåten kapsejsade i Sipis fors, och Lönnrots brorson Kaarle samt en tjänsteflicka drunknade
1840–1844
– Samlingen av lyriska folkdikter Kanteletar blev färdig. Förordet till Kanteletar är daterat på Lönnrots födelsedag den 9 april 1840
– Lönnrot utsåg Mateli Kuivalatar, som han mötte i Ilomants, till Kanteletars sångerska
– Kanteletar speglar kvinnornas värld och känslor, även om den också innehåller pojkars och mäns sånger
– När Lönnrot samlade lyriska dikter och skrev Kanteletar förälskade han sig i de lyriska dikterna och deras stämningar
– De dikter i Kanteletar som uttrycker känslor och stämningar har hamnat i skuggan av Kalevalas hjältedikter, även om både lyrik och epik på samma sätt hör till folkdiktningens kultur
– Lönnrots sista insamlingsresor 1841 och 1844 var språkvetenskapliga resor, bland annat till Lappland i Finland och till Estland
1847–1849
– Arbetet med att redigera Nya Kalevala inleds 1847. Lönnrot färdigställer Nya Kalevala i Laukko
– Nya Kalevala publiceras; dess förord är undertecknat den 17 april 1849
– Kalevala består av episka hjältedikter, men innehåller även många lyriska dikter, bröllopsdikter och trollformler
– Kalevala bygger till stor del på dikter som Lönnrot hörde och skrev ner under sina resor runtom i Karelen och Finland. Den sammanhängande berättelsen är ändå Lönnrots egen skapelse – en sådan helhet hade inte funnits färdig sedan tidigare
– Elias mötte sin blivande hustru Maria Piponius i Kajana när han badade vid sågverket. Maria skötte sågverksägarens hushåll och en liten butik. Hon var strängt religiös. Lönnrot hoppades att Maria efter äktenskapet inte längre skulle gå på väckelsemöten utan i den vanliga kyrkan. Paret gifte sig den 13 juli 1849. Elias spelade kantele på bröllopet.
1850–1860
– Elias och Maria Lönnrots första barn, Elias, föddes 1850 men dog redan vid två års ålder
– Döttrarna Maria, Ida, Elina och Thekla föddes mellan åren 1852 och 1860
– Lönnrot utnämndes till professor i finska språket och litteraturen vid Alexandersuniversitetet i Helsingfors 1853
1862–1868
– 1862 gick Lönnrot i pension från sin professur och flyttade med familjen tillbaka till hembygden i Sammatti
– Lönnrot publicerade en förkortad version av Kalevala för skolbruk, Skol-Kalevala
– I Sammatti arbetade Lönnrot aktivt för sitt samhälles bästa, särskilt för att ge ungdomar tillgång till utbildning. Han var särskilt drivande i grundandet av folkskolan i Sammatti och folkbibliotek. Lönnrot tjänstgjorde även som predikant i kyrkan i Sammatti
– Lönnrot diktade också psalmtexter, och 1863 kallades han till en kommitté som reformerade psalmboken
– Familjens mor Maria avled 1868, endast 45 år gammal
1874–1884
– Döttrarna Maria, Elina och Thekla dog under 1870-talet
– Familjemedlemmarnas tidiga död kastade en skugga över fadern Elias och dottern Idas liv. Ida stannade kvar för att sköta sin fars hushåll, och deras relation var ansträngd. Lönnrot ville hålla Ida hemma, medan Ida var kritisk mot sin far: ”Fråga inte far, han vet ingenting!” Efter faderns död reste Ida Lönnrot ut i världen och bosatte sig i Siena i Italien, där hon levde till sin död 1915
– 1880 färdigställde Lönnrot den finsk-svenska ordboken samt verket Suomen kansan muinaisia loitsurunoja (”Finska folkets forntida trollformler”)
– Lönnrot arbetade med en ny, utökad upplaga av Kanteletar ända fram till sin död. I denna ville han använda allt lyriskt material som hade samlats in fram till 1880-talet. Han uppskattade att verket skulle bli åtminstone dubbelt större än Kanteletar från 1840. Arbetet hann dock inte färdigställas utan avbröts på grund av Lönnrots död
– Lönnrot dog i Lammi i Sammatti den 19 mars 1884
Bildkällor (beskärningar Kalevalasällskapet)
1) Elias Lönnrots vagga. Museiverket, Historiska bildsamlingen. CC BY 4.0
2) Reinberg, Johan Jakob, m.fl. 1853. Åbo Akademi. Museiverket, Historiska bildsamlingen. CC BY 4.0
3) Linsén, A. V. 1902. Elias Lönnrot på vandring. Museiverket, Historiska bildsamlingen. CC BY 4.0
4) I. K. Inha 1894. Triihvo Jamanen sjunger för K. F. Karjalainen i Uhtua. Finska Litteratursällskapets arkiv.
5) Lönnrot, Elias 1840/2000. Kanteletar. Finska Litteratursällskapet.
6 ) Wornell, Gary. Kalevalarad. Finska Litteratursällskapet.
7 ) Elias Lönnrot med familj. Ca 1864. Museiverket, Historiska bildsamlingen. CC BY 4.0
8 ) Kyytinen, Pekka. 1950-talet. Elias Lönnrots husmodersskola. Museiverket, Etnologiska bildsamlingen. CC BY 4.0
9 ) Kyytinen, Pekka. 1970. Sammatis kyrka. Museiverket, Etnologiska bildsamlingen. CC BY 4.0